Skillnaden mellan en MUX och DEMUX i WDM

Mux och Demux: Hjärtat i WDM

Nyckelkomponenten i Wavelength Division Multiplexing (WDM) är som namnet antyder själva multiplexern (ofta kallad “Mux”). Multiplexern kombinerar datasignaler som den tar emot från transceivern till en ljuspuls som innehåller flera optiska våglängder som sedan skickas över ett enda fiberstrå samtidigt.

I den andra änden av fiberlänken finns demultiplexern (Demux) vilken tar hand om de olika våglängderna som den tagit emot och separerar tillbaka dem till de enskilda datakanalerna. Detta betyder också att en Mux & Demux krävs i varje ände av fibern. Den här kombinationen av Mux & Demux kallas vanligtvis för endast för Mux (eller Multiplexer). Idag är multiplexers vanligtvis inbyggda i många transceivers med hög bandbredd. Detta gör det möjligt att kombinera flera dataströmmar och uppnå hastigheter på 40G till 800G (och högre). Pro Optix har multiplexers finns tillgängliga i både CWDM- och DWDM-varianter.

Ett enda fiberstrå kan bära flera våglängder och dataströmmar (som när vi utforskade 8 fakta om WDM och den ständigt utvecklande tekniken idag gör det möjligt för oss att bygga multiplexers som möjliggör upp till 96 kanaler att transporteras samtidigt över ett fiberpar.

I en singelfibermux kan data skickas i två riktningar i flera strömmar på ett fiberstrå. Våglängderna som valts för att överföra data i båda riktningarna kan dock inte vara desamma. I diagrammet nedan kan du se att våglängderna som används i en singelfibermux oftast alternerar. Till exempel en våglängd på 1470 nm i en riktning och sedan 1490 nm på vägen tillbaka. Vanliga WDM-transceivers används även i singelfibermuxar då mottagaren kan ta emot ett brett spektrum av ljus (1270-1610 för CWDM) även om själva lasern endast skickar ljus på en specifik våglängd.

Exempel på CWDM-Mux/Demux – 8 kanaler

I en vanlig mux ett fiberpar för att överföra data, den första i en riktning och den andra i motsatt riktning. Ett för att skicka och ett för att ta emot. Detta innebär att det är möjligt att använda samma våglängd för både sändning och mottagning, som visas nedan, till exempel 1470 nm för båda riktningarna.

Alternativet med ett enda fiberstrå är mer komplicerat och begränsar antalet kanaler som kan skickas, men kostnaden för fiber hålls nere genom att halvera fibermängden. Ett fiberpar gör att fler kanaler kan skickas med samma multiplexer. Det är ingen prisskillnad mellan de olika typerna av muxar men att använda ett fiberstrå istället för två kan innebära drastiskt reducerade kostnader.

Sammanfattningsvis kan Multiplexers användas för att spara på fiberkostnader, vilket gör det möjligt för flera kanaler, såsom voice, data, storage och video att överföras över ett enda fiberstrå samtidigt för att optimera och maximera användningen av fiber.